Abortfrågan

Nu dillar jag lite igen om abortfrågan. En kollega till mig insinuerade lite försiktigt om det underbara i livet när man ser bilder på hur ett foster utvecklas i magen på mamman. Jag håller med fullständigt att det är något fantastiskt att människor träffas och skapar liv tillsammans. Hela serien där ett par väntar barn är helt fantastisk där han har lyckats fånga både oro och glädje i bilderna och sen utställningen med fostrets utveckling gör mig nästan lite religiös. Men nu till saken.

Kvinnan har rätt till sin egen kropp. Hon bestämmer vad hon ska göra. Om hon inte vill ha barnet så ska hon göra abort. Barnet är en liten räka som inte kan leva utanför kroppen. Under den tiden räknas räkan som ett födelsemärke. Ett födelsemärke är lika levande som ett foster och ungefär lika livsdugligt. Mitt födelsemärke kan ju i teorin bli en självtänkande varelse. Eller inte. Men tänk på mannen! Ja, tänk på mig. Om jag gör någon på smällen så får jag väl stå mitt kast. Det är inte jag som behöver kånka runt på tusen kilo bäbis i mig. Hela abortfrågan är ett kristet/konservativt försök att ställa kvinnan framför spisen igen.

So fuck you.

Over and out