Issues

Suttit och funderat på det här. Alla har "issues" jag har, du har och han/hon du är kär i har det. Face the fact. Hur ska vi handskas med dem? Det är väl den där stora frågan kring ämnet. I varje förhållande upptäcker man "issues" hos den andra parten men jag tror att det viktigaste är att upptäcka dem hos sig själv. De flesta av dem upptäcker man först när de visar sitt fula tryne i en oväntad situation. Sen finns det olika sätt att handskas med dem. Det lättaste är att se dem som annat. Det är lätt att rationalisera bort vad man känner för att slippa känna de där negativa känslorna. Med positiva känslor kommer de där negativa. Eller risken för dem iallafall. Om du blir kär så finns risken för att bli olyckligt kär. Blir du lycklig så finns risken att bli olycklig. Så fort man når höjderna så öppnar sig stupen under en och risken finns alltid att ramla ner. Nu har förra året varit ett jävla år då jag har studsat i botten flera gånger men jag har lärt mig att ta mig upp hyffsat fort igen. Det har varit värt känslan av att vara kär. Den dagen jag nöjer mig med att "flatlina" i mitt känsloliv så påminn mig att ta mitt liv. Ett liv i beigehet för att jag är feg är inget liv. Jag ska hoppa på nästa tåg. Inte för att jag är desperat, eller för att jag tror mig behöva någon för att leva. Jag vill hitta någon som förtjänar min kärlek och vice versa. Det är livet. Upp och ner.

Citat-/ordlista

"Jag är jävligt kräsen" = "Jag är rädd för att bli sårad"
"Alla jag träffar på är idioter" = "Jag är en idiot för jag ger inte folk en chans"
"Jag blir inte kär" = "Undvika känslor är ett bra sätt att inte bli sårad"
"Han var inte min typ så jag gjorde slut" = "Bättre att dumpa honom/henne innan hon/han gör samma sak mot mig"
"Jag behöver ingen partner, jag klarar mig bra själv" = "Jag har låtit bitterheten ta över"

Någon som känner igen sig?

Peace

Over and out