Gå vidare

Det finns inget som heter snygg dumpning. Det är som om att säga att jag knuffade honom/henne snällt från en klippavsats fem meter upp. Att bli dumpad är som att få ett plåster avrivet från ett ludet område. Vi som blir dumpade har all jävla rätt att må dåligt. I några meningar har den andra parten krossat drömmar/hjärtat/u name it. Då har man rätt att vara ledsen och gråta en skvätt. Annat vore väl konstigt. Sen om dumparen blir sur på dig för att du ger personen ifråga dåligt samvete så kan han/hon gott ha det.

Sen är det så att jag hellre blir dumpad ärligt än att någon hänger med mig tills hon hittar någon annan och sen gör slag i saken. En rakryggad dumpning är alltid att föredra för sanningen kommer fram alltid och om det är lögn inblandad så blir det mycket värre.

Jag brukar satsa på en vissa saker när sådan här skit händer. Jag börjar med att försöka få ett bra avslut. Berätta om vad jag känner och fråga om allt det där som gnager. Varför? Finns det någon annan? Sen ska man inte skämmas för att man är bitter. Det får den andra parten ta. Det är inte så att de kan dumpa och sen två sina händer. Det är faktiskt två personer i ett förhållande OCH i ett fd. förhållande.

Känna sorg några dagar. Det ska man göra. Då kan man lyssna på Kent och annat som är bra sorgemusik. Känn bitterhet. Det är okej. Men gör det inte till en livsstil. Det är dumt.

Sen tar jag och dissikerar personen ifråga och plockar fram alla detaljer som inte är så bra och förstärker dem (Ja, det är lite barnsligt och dumt men det hjälper.) Ett exempel är en kommentar jag har fått från en tjej att killen hade misstagit kärlek med ensamhet. Vem fan vill vara ihop med en människa som inte kan skilja höger från vänster eller kärlek från ensamhet? Det hjälper att ogilla personen ifråga ett tag. Efter tre månader så kan man träffa människan bara man har sett till att fått ett bra avslut. Rensat luften som det heter. Sen kan man vara kompisar. Kanske.

Sen börjar jag lyssna på musik som väcker andra känslor i mig. Jag lyssnar på hårdrock. Då blir jag arg. Arg är bättre än bitter och ledsen. Jag lyssnar på musik som gör mig glad. Revanchen det är det vi är ute efter. "Jag fixar det här!" "Jag behöver inte idioten ändå." "Jag duger som jag är." "Inte min förlust."

Sen det där med hoppet om att bli ihop. Döda. Direkt. Det är helt bortkastat. Speciellt ni tjejer. Vi killar väntar bara på att ni är ledsna och då kommer vi på våra vita springare (speciellt lördagkvällar i fyllan) och nådigt och hjältemodigt så sätter vi på. Vi blir hjältar i tjejens ögon och får doppa. Om killen ränner ute på krogen och när han inte får napp tar han det säkra... Jag skulle fan inte vilja vara ihop med någon som tar mig för att inte bättre bjuds. Stolthet kära nydumpade. Stolthet.

Ta kontrollen över skiten. Låt inte skitstöveln ta kontroll över er.

Peace

Over and out