Skolgårdsmentalitet

På skolgården så är det den starkes rätt som styr. Den som har självförtroendet och styrkan kan ta för sig av bollar/gungor/hagar/kompisars mössor och om de ser till att göra det snyggt så är det ingen som sätter stopp för det. De som hamnar i kläm är de lite svagare som inte har styrkan att säga till en vuxen eller att sätta sig upp mot de starka. Sen lär vi barnen att det är individen som räknas och inte kollektivet. Vi räknar poäng på prov och säger "Man ska tävla mot sig själv, inte mot andra." Men alla i klassrummet vet att det är bara en klyscha som alla säger men ingen följer. Alla som har gått i skolan och har ett litet samvete håller med mig...

...men i den stora världen är detta okej. Där kallas det fria marknadskrafter. Där är det okej att ett stort företag dumpar priser eller/och bildar karteller (visst är det förbjudet i svenska lag men uppenbarligen är det lätt värt det för de håller på fortfarande) för att sopa bort de mindre företagen eller köpa dem för en billig peng. När de sedan har monopol så höjer de priserna och hävdar att de har rätten för att de är starka. Enligt samma resonemang så ska vi skita i att ha rastvakter på gården för de starka kan vakta skolgården och se till att alla mår bra... Vart tog medmänskligheten vägen?! Varför är det den starkes rätt som gäller i dagens samhälle? Behöver vi en fet katastrof/krig för att fatta hur sårbara vi egentligen är och hur mycket vi behöver varandra? Folk tar samhället för givet och fuskar med skatten för att sko sig själv (I det långa loppet är det som att stjäla från sig själv.)

Ni som fuskar med skatten är jävla idioter.

Nästa gång ska det handla om "demokrati".