Autentisk?

Ibland undrar jag om jag har en släng av autism. Den här sommaren har jag tillbringat dödat en jävla massa tid framför film eller i en god bok. Nu märker jag hur jag ibland undviker att se folk i ögonen. De kanske genomskådar att jag inte bryr mig ett dugg om dem? Det är väldigt få människor som är viktiga för mig och de verkar bara bli färre. Min framtid blir nog i en stuga mitt i skogen där jag jagar iväg inkräktare med ett hagelgevär. Fan vet.

Jag överlevde första jobbdagen. Klockan är fett sent.

Jag flagar som fan.

Peace

Over and out