onsdag, september 20, 2006
Skalor
Madison har undrat hur jag mår och försökt att mäta min misär. Det fick mig att fundera kring det här med hur jag mår och vad lycka är för mig. Nuförtiden är lycka att ingenting förändras. Nu hoppades jag få ledigt så jag kunde ta ett jobb där jag kunde utvecklas som människan men tji fick jag. Det har varit mycket motgångar och all form av lycka har varit i form av hägringar där hoppet har tänts och släckts lika brutalt. Både på jobb- och förhållande fronten. Nu har jag nog valt att vända på klacken och gå där inga hägringar syns. Jag skiter i alla de mål som jag har satt upp och hittar andra. Nu kommer jag bara skita i både bra jobb och förhållande och göra annat. Träning är en bra sak som kommer att få mycket uppmärksamhet. Sen ska jag se till att flytta och skaffa bil bara för att. Mina skalor är nog jävlig snevridna. Att vinna 25 spänn på triss är lycka nuförtiden. Annan lycka kommer inte. Det är en hägring.
Peace
Over and out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Anfäkta å anamma!! Sätt tillbaka Haddock i profilen å hissa seglen för bövelen. Sötvattensamöborna därute är visserligen galna och förstår inte bättre men för den saken behöver väl inte du göra dom sällskap....? Korka upp en flaska Loch Lomond om det är det du behöver för stunden, kliv sen upp å raka bort skiten i ansiktet och gå ut och möt världen. Världen behöver dig och du behöver världen. Basta. Det här duger fan inte.....
Äh, ta det soft. Att inte ha för mycket och för många mål gör att man inte behöver misslyckas hela tiden.
Det där lät jättefel...
Det var nog inte så jag menade men ändå menar jag det. Att ha för mycket närstående mål gör att man lätt känner sig misslyckad. Visst ska man ha övergripande mål och några minder realistiska.
Att träffa någon och ha ett jobb är förvisso realistiska mål men...just det förstnämnda brukar på något sätt lösa sig av sig självt när man slutar ha det som mål.
Fråga inte varför men det gör det.
Klart som fan det inte duger men vad i hela helvetet ska jag göra? Jag kan rapa upp tusen floskler men det gör inte min situation mer uthärdlig för det. Jag är bara så jävla less på att få på nöten så det liknar ingenting.
Ingenting brukar lösa sig. Ibland löser sig saker men för det mesta går det åt helvete.
Men jag mår bra och allt är relativt.
Skicka en kommentar