Vem gråter för alla offer?

Har precis läst klart Linda Melvernas bok Att förråda ett folk. Boken berättar om ett folkmord som FN och andra stater inte gjorde något åt, samtidigt som några stater (Frankrike bla.) skickade vapen och ammunition till mördarna. Rwanda hade plågats av inbördeskrig mellan RPF och den styrande Hutu-regimen. I kriget så var Frankrike inblandad med helikoptrar, artilleri och trupp. Flera år före folkmordet så började en hatkampanj från Hutuextremister för att ta livet av landets Tutsiminoritet. När folkmorden började så fanns det en FN styrka i Rwanda som bestod av 450 belgare, ca 900 Bangladesher, 800 fredsbevarare från Ghana och en del kanadensare ledda av Roméo Dallaire. Dallaires styrka hade hela tiden brist på ammunition, mat, vatten och trupptransporter. Han insåg fort vad som höll på att hända och krävde FN att skicka 4000 välutrustade soldater för att sätta stopp på folkmordet. Men i säkerhetsrådet så satte USA och Storbritannien stopp för hjälpen. Enligt Bill Clinton så kostade det för mycket och riskerna för FN:s personal skulle varit för stora. Efter att 10 belgiska fredsbevarare mördades av milis så bantades de 2000 FN:soldaterna till 260 man för att undvika mer förluster. Daillard bad om att de som frivilligt ville stanna skulle få göra det och nästan 500 soldater stannade för att hjälpa tutsierna som blev mördade i det snabbaste folkmordet någonsin. Hutuextremisterna var mer effektiva än Tyskarna under andravärldskriget. Hela befolkningen var inblandad för att se till att alla skulle bära skulden tillsammans. Man satte barn på att mörda barn. Kvinnor som slog ihjäl barn och kvinnor. Allting styrdes från den statliga radion och Dallaire bad flera gånger om lov att slå ut radiomaster i Kigali för att stoppa propagandan och möjligheten till att kordinera folkmordet men han fick ett nej varje gång. När Belgien drog tillbaka sina soldater så gjorde inte Ghana eller Bangladesh det. När RPF insåg hur omfattande folkmordet var så inledde de ett storskaligt anfall på den Rwnadiska armén och lyckades att ta stora delar av landet. När detta hände så blev plötsligt västmakterna intresserade av att hjälpa till. Opération Turquoise inleddes av Frankrike och de skapade en säkerhetszon i södra Rwanda där milisen och den Rwandiska armén retirerade. Morden fortsatte i denna säkerhetszon under fransmännens näsor. Under denna blodiga historia så tog hutuextremisterna livet av mellan 800.000 och 1,1 miljon tutsier och hutuer som opponerade sig mot folkmordet. Ingen i FN har ställts inför rätta för detta brott mot mänskliga rättigheter. Frankrike förnekar sin inblandning i vapen och ammunitionstransporter under själva folkmordet.

Det mest beklämmande i hela situationen är vilken rasism som genomsyrar västvärlden. Det koloniala oket bärs fortfarande av stora delar av Afrika och dess folk får fortfarande sota för de system och regler som den vite mannen har stiftat. Vi sitter här bland våra saker och överflöd och gnäller om höga skatter samtidigt som multinationella företag och skrupelfria nationer sponsrar krigsherrar och onda män med vapen i utbyte mot naturresurser. Varje gång en regering försöker ta tillbaka det som har blivit stulet av dem så hamnar de i skamvrån och får grava ekonomiska saktioner av världsbanken. Är det rättvist? Är det en sådan värld vi vill leva i?


Tänk till. Gör något.

Over and out