Jag hade precis sagt upp mig från helvetesskolan och hade några ansökningar ute. Det var några tjänster ute och inte så många sökande på dem. Jag fick en intervju på en skola där jag hade sökt jobb innan helvetesskolan. Jag fick min intervju och jag pratade nästan en timme med rektorn där och han var väldigt positiv. Det fanns en annan nyutbildad som sökte tjänsten men jag hade erfarenhet och mer utbildning så jag kände att den borde vara i hamn. Han lovade att höra av sig hur det än gick. Tiden gick och efter en och en halv vecka så ringde jag upp och fick prata med rektorn som var väldigt kort mot mig och upplyste mig att tjänsten hade gått till den andra sökanden, fick dock ingen förklaring till varför. Det var rätt tufft med 45 arbetsdagars karens. Inga pengar alls på två och en halv månad. Fick leva på mina snälla föräldrar. Efter någon månad så sökte jag jobbet som hemspråkslärare och fick det. Jag var den enda sökanden så jag fick tjänsten. Det var timanställning och bara några timmar i veckan men jag tyckte att det var bättre än inget samtidigt som jag fick öva på mitt modersmål. Skolan som jag jobbade på behövde ha en vikarie i fem veckor och de erbjöd mig det när jag ändå rände där för att lämna in mina timrapporter. Klassen jag vikarierade var hemsk. Ungarna var jobbiga och stökiga. Men jag lyckades hålla skutan flytande. Igen hamnade jag i en situation där jag antingen kunde gå på rektorns linje (som var fel) eller hålla mina kollegor om ryggen (som var rätt). När tjänsterna på skolan utlystes så sökte jag dem och var och frågade om intervju. Jag blev lovad en intervju, men när jag var och frågade sista gången så fick jag höra att tjänsterna var redan tillsatta. I samma veva så försa sig min hemspråkschef att när hon hade ringt helvetesskolan ( där jag började min karriär) så hade de sagt "Kaptenen kan inte samarbeta, han har dålig hand med barn och kan inte ta till sig kritik." Nu fattade jag varför jag inte fick jobb eller intervju efter att jag hade sagt upp mig. Första jag gjorde var att ringa min fackliga företrädare som sedan pratade med min förtalare. Hon ringde upp mig och jag förklarade i hårda ord att om hon snackade skit om mig igen så skulle jag polisanmäla henne. Det här var för två år sedan.
forts. följer.
Peace
Over and out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du babe... jag blir alldeles vansinnig. flytta! du måste ju ha en miljö som passar dig! kom till sthlm. sök dig till en friskola då, med lite mer pengar? eller är det helt emot dina övertygelser? du kan ju inte ha det så här, men bara du kan förändra det. skolvärlden är ju helt kass, fattar ju jag också. du är ju stark och bra och redig. kom till en stad, hamna rätt.
det är mitt kärleksliv som inte går. som aldrig går. jag tröttnar på dem alla och vill slänga ut dem innan jag ens druckit upp kaffet.
löve.
Du gör det du tror på och tycker är rätt. Det är bra. Trist som fan att det gjort att du hamnat i den situationen du är nu. Men du kämpar på. Det är bra. Det måste vända någongång. Man får inte ge upp. *väntar på fortsättningen*
Skicka en kommentar