Fylleblog

Det här är ett inlägg som kanske inte är helt sanningsenlig. Jag är trött och rätt berusad. Vilket ger mig en förmåga att se saker lite nyktrare (?) än resten av populationen. Jag har varit ute på krogen idag. Jag har väl haft mina chanser i kärlekens roulett men inte fått min jackpot. Jag kanske inte är så neutral som jag vill vara, men jag försöker.

Det som slår mig när jag är ute är den där känslan som infinner sig på de flesta ställen som man besöker. Nu pratar jag givetvis om ställen dit folk går för att dansa. Krogar där man bara kan dricka öl växer inte på träd där jag bor. Nattklubbar har ett visst klientel. Nu har jag varit en del av den och det är väl beklagligt. Känslan som jag har försökt sätta fingret på är svårt att förklara. Ikväll osade stället av bekräftelsebehov. Inte köttmarknad utan bara det där bekräftandet. Det otäcka är att de flesta människor på krogen slutar vara människor utan degraderar sig själv till "krogfolk", de här personerna går runt och söker bekräftelser. De vill bli tilltalade, kramade och pussade på. Precis som vi andra. Men, på krogen så slutar folk tänka så. De går runt och verkligen kräver uppmärksamhet. De slutar att vara människor med enskilda drömmar, mål och tankar. De blir "krogmänniskan". Krogmänniskan följer oftast en mall. Kvinnor är villebråd och killar är jägare. Villebrådet vill inte bli fångat för det är i villebrådets natur att inte bli fångat. Jägare vill fånga för det är i jägarens natur att fånga. Sen följer de flesta detta mönster. Sen räknar alla de som är där att alla följer detta möster. Hur roligt är det att försöka lära känna någon överhuvudtaget? Om man pratar med någon som inte är av samma kön så vill man knulla. Om man pratar med någon man inte känner av samma kön så vill man knulla. Antingen blir man dissad eller så får man stryk. En viss överdrift gör historien roligare men jag har en poäng.

Död åt konformiteten och likriktningen.

Over and out