Det är något allvarligt fel på mig. Jag är inte som andra. De flesta andra var jättearga när de var yngre och därifrån har de lärt sig att tygla sitt humör och se världen med lite mer förlåtande glasögon. Jag är motsatsen. Jag blir bara argare och argare för var dag. Sen får jag skit för att jag är så jävla negativ. Så är det kanske. Men att blunda för orättvisor och skit som händer... är det att vara positiv?
Jag kommer dö av slaganfall innan jag är fyrtio. Im fucked...
Peace
Over and out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är bra att vara arg. Man skall alltid veta vad man vill, och även om det finns snällare och elakare sätt att peka på saker som är fel, så är det i vilket fall viktigt att man gör det. Akta dig för att bli bitter dock, det är ungefär som att gräva en grop åt sig själv, och i slutänden kommer de som en gång var vid din sida titta ner på dig där i hålet, skrikandes eller inte.
Kram på dej
Jag är också rätt förbannad och kan nog inte räknas till "yngre", inte blir jag mindre förbannad heller... men.
Nej, det är inte att vara positiv. Och om det skulle vara det, då skulle det vara GRYMT jävla bra att vara negativ!Inte blunda, aldrig!
Sållar mig till skaran och ser mig i framtiden som en sur gumma som hytter med käppen åt allt och alla.
kan man vara annat än förbannat idag?
vart man än vändr och vrider sig är det kapitalister som robbar samhället, bolag som svälter ut de anställda, myndigheter som anser att statens pengar är deras egna att göra vad de vill med (betala fru statsminister horribel jävla pension), straffskalor som är skrattretande... fan jag blir så lack.
Skicka en kommentar