Ibland träffar man på det där människorna som man når fram till. Inte bara ytan utan någonting djupt inne som kanske är själen. När man känner den där tilliten och rakheten från människan, helt rak kommunikation. Det är inte ofta man träffar på människor som man klickar med på det viset. Den där känslan av att ha hittat något lite större än vardagen. Något speciellt. En människa man kan berätta om sina innersta tankar till utan att känna sig utlämnad. De växer inte på träd. Men om man hittar dem så ska man hålla hårt i dem.
Peace
Over and out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Väldigt sant. Det är nog det viktigaste, att man kan våga visa sig själv utan att sätta upp skydd och utan att behöva vara rädd för att man är oskyddad
Du har så rätt! Håll i den du hittat hårt hårt!
Så sant! Det är nästan magiskt. Att kunna lämna ut sig själv utan att känna sig blottad. Trodde knappt det var möjligt.
Fint med nån som förstår alla nyanser av ordet bajs utan att man behöver förklara ;)
som att cykla i nerförsbacke en ljumen sommarkväll....
Tyvärr är det nu som att cykla i uppförsbacke i 20 minus. Man vet att det är jobbigt och jävligt men när det blir nedförs så fryser man ihjäl... ;D
Skicka en kommentar