Att "dissa" (Disprespect) folk är en konst som vissa är bättre än andra på. Värsta tänkbara dissandet jag kan tänka mig är när jag inte får komma till tals och inte får försvara mitt handlande på något sätt. Då jag skuffas undan och marginaliseras. Jag känner mig kränkt när jag inte får säga min mening i ett sammanhang där jag själv står under granskning och skall dömmas. Att inte låta folk komma till tals är ett maktspråk som används lite då och då i vår värld.
Jag klarar av att käfta med folk. Om någon är otrevlig mot mig rör inte mig ryggen men om jag anklagas för något och jag inte får uttrycka min egen åsikt om det så blir jag kränkt.
Jag känner mig dissad och det stör mig.
Peace
Over and out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
en röst ur mörkret sade: titta där är ljuset i slutet av tunnel.. Ja! och det var det annalkande tåget.
"Jag känner mig kränkt när jag inte får säga min mening i ett sammanhang där jag själv står under granskning och skall dömmas."
Det är samma sak när man inte KAN hävda sig språkmässigt... tyvärr.
Sparkarom på smalbena!!!! Pårom bara grabben..... du vet ju vem du e, eller hur? Stå pårej innan nån annan gör det!
Karjala.......
Skicka en kommentar