Det som slår en när jag läser folks bloggar är att det ofta handlar om att vara singel/ensam/annan version av syndromet att inte ha partner. Det finns olika sätt att tackla detta faktum att man inte har hittat någon att dela liv med. De flesta (inklusive jag) går på det faktum att de flesta inte har de rätta kvaliteerna för att duga (eller så är det så att vi söker fel för att slippa se våra egna).
Vissa hävdar att tvåsamhet inte är så viktigt med tanke på vänner, familj och bekanta men jag har fortfarande inte hittat någon vän som kan uppfylla de krav som jag har på ett förhållande och de som hävdar att det räcker med ovanstående har nog aldrig varit i ett bra förhållande där ömsesidig respekt har funnits.
Ibland så har bloggskrivarna ramlat ner i "tyckasyndomsigsjälvträsket" där de ältar samma saker om och om igen. Det är bra om det är ett terapiskrivande men att fastna där är inte att föredra.
Det som vi alla söker i livet är bekräftelse. Av en partner så får man den bekräftelsen varje dag och den får man oavsett hur man lyckas med jobbet/livet/något annat. Men ibland så börjar människor som har ett förhållande att ta saker för givet. De där människorna som inte kommer ihåg hur det är att vara singel och vakna själv i sängen varje morgon och ibland känna den där saknaden efter någon. De som skriver hurtiga saker som "Du kommer hitta någon, alla gör det!", det är då jag får stor lust att plocka fram den stora boken med elakheter och ge dem en känga men jag väljer oftast att svälja mina bittra känslor och säga "Visst är det så."
Men... Livet är inte rättvist. Om livet skulle vara rättvist skulle vi inte ha några arbetslösa, narkomaner, moderater, u-länder.. u name it. Men nu är det som det är. Några av oss i detta avlånga land kommer att vara mer eller mindre ensamma i resten av livet. Men det gäller att tackla det på rätt sätt. Att ge sin bitterhet kontrollen är värdelöst. Klart jag är bitter ibland för det måste man få vara, men jag låter inte denna svarta känsla ta överhanden. Life goes on. Gråt inte över spilld mjölk.
Nu när jag läser skiten jag precis har skrivit så känns det rätt så meningslöst... Men jag låter det vara kvar för att jag kanske kan avsluta mitt resonemang på något sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Alltid kul att ha en blolog med vettiga människor. Jag får nästan aldrig den frågan av folk men min bitterhetsmätare reagerar knappt på sådana frågor. Och visst vill jag skaffa barn men jag tänker inte skaffa dem med vilket jävla gäddhäng som helst. Det ska vara bra annars kan det kvitta, tänker inte sätta ungar i världen om det inte är jävligt bra för dem. Klart bloggandet fyller en funktion, men man känner ju inte människorna bakom. Men ibland får jag känslan att folk tycker det är skamligt att vara singel när man är över trettiostrecket, som om det är en värdemätare på kvalitet i livet. Hellre singel och glad än miserabel tvåsamhet som många har.
håller med om tvåsamheten; det är inte synd om dem som är singlar. Det är synd om dem som verkligen lider av att inte klara av sin egen ensamhet. Sen kan man f ö vara i eller utan ett förhållande för det lidandet...
Skicka en kommentar