De flesta människor som jag har sprungit på i olika faser av livet har varit bekräftelsepundare. De personer som inte är det sitter nog i skogen någonstans och odlar sin egen mat/potatis/hasch/tånaglar och ger inte en fesen fis för resten av mänskligheten. Jag själv är bekräftelsepundare. Jag tycker om att bli bekräftad. Jag vill att folk ska säga att jag är bra/duktig/snygg/whatever. Men jag vill höra sanningen, inget ljug om att jag är bra/duktig/snygg/whatever om jag inte har förtjänat det. Sen har nog självförtroende mycket att göra med det här. De med dåligt självförtroende letar omedvetet bekräftelse på de är dåliga/feta/osnygga/dumma och när de får positiv feedback så rinner det av dem som vattnet på en gås. De personer behöver bli "lovebombade" (Jag har lånat uttrycket av en trevlig person fastän jag får USA vibbar av den (We have lovebombed the Iraqi people to submission.)) och då måste man hamra in att de duger som de är. Att skriva blogg är bekräftelsepunderi. Man vill se om man har lämnat ett bestående avtryck i någon medvetande genom att de har svarat eller kommenterat ens blogg. Det tråkiga är att man måste ofta fiska efter ens duglighet då det inte ska sägas att andra är bra/snygga/fina/trevliga/rara/whatever. Jag fattar inte varför. Det ska kritiseras när man gör dåligt men det ska aldrig sägas när det är bra och lyckat. Alla vi behöver lära oss att "lovebomba" mer.
Peace. Over and out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Å, captain my captain, du är så klok att det borde spruta mattetal genom öronen på dig.
Kapten Love... Det är corny så det förslår...
Corny är roligt. Keep it up!
Bekräftelsepunderi är en av de saker jag är fantastiskt bra på, dock håller jag inte med dig om att blogga nödvändigtvis måste vara en form av just detta.
Kanske i många fall, men inte alla. För min del handlar det om att hålla min vänner långt borta uppdaterade om mitt tragiska lilla liv då man sällan "hinner" ringa dom där långa samtalen då vi alla har en vardag att ta itu med på kvällar. Jag blir mer generad (nåväl..jag hade blivit om jag vore sån) om nån kommenterar mina inlägg då det slår mej att det verkligen finns folk som orkar läsa lågvattentexter...Poängen med det här inlägget har jag tappat men öppna dina sinnen, det finns annat än bekräftelsebehov som upphov till bloggande! =)
Skicka en kommentar