Jobb

Tänk när man var en liten kotte (typ tjugo) så var man rätt så övertygad om att man aldrig skulle ta ett hederligt handtag i hela sitt liv. Nu när man är småplufsig och blek (typ trettio) så kan man inte tänka sig att gå runt och dra i ett halvår och leva på andra (läs föräldrar/a-kassa) utan har ångest för att jobb aldrig dyker upp. Idag så gick jag till ett trevligt företag där hälften av gänget är folk jag känner och fick kika runt och jag blev lovad ett jobb typ nästa vecka. När jag kommit hem och är lite smånöjd att jag har ett jobb så ringer det en sälle och erbjuder mig ett bättre jobb som jag givetvis tackar ja till... Livet är jävligt märkligt hela tiden. Nu är jag lite smånöjd med saker och ting igen. Inte jättenöjd men va fan.